Det är nog ett under om du kan höra ett enda ord med denna grötmix. Men ja. Lite A-C inspirerat. Drömskt.

Det är ganska svårt och jobbigt att förstå allvaret i dagens 'rösta med ditt intresse'. Bedrövliga hemsidor får miljoner i reklam intäkter då även haters surfar in på deras sidor, länkar någon skandal eller hämtar en app. Det är väll sagt sedan länge, "vote with your wallet", du stödjer det du betalar till och hjälper dem ekonomiskt, men idag är det nog minst lika viktigt att välja vad vi skänker uppmärksamhet till. Även när fruktansvärda saker händer ute i världen kan vi oavsiktligt vara gratis promotion av detta när vi pratar om det med nästa bästa kompis på ett fik. Det bästa sättet att göra en motaktion idag är nog att total ignorera, inte yttra ett knyst. Det är jobbigt att tänka så. Ska vi verkligen filtrera vad jag säger tänker eller klickar på? Jag vill inte ladda saker negativt genom att förbjuda mig själv till att göra det. Ändå är det nu vi lever och det är nog viktigt att vara uppmärksam.

Pust.

Reklam- och företagsvärlden har total exploderat! Alla slåss om just ditt intresse, hela tiden! Man blir nog nojjig, om man inte redan blivit det.

Det är nästan så man börjar med primtänk. ”Länge lever partiet”.


jk.

Ett par röriga rader. Jag har aldrig läst konsumtion.

Det är svårt som konsument att inte känna sig lurad. Produkten jag precis köpt är en tickande bomb, den kommer dö, och det har något bestämt.

Inte för att den måste, inte för att vår teknologi inte är tillräckligt utveckald, utan för att en stor uppsatt man/kvinna tryckt på starknappen på klockan.

 

Det behöver givetvis inte vara såhär dramatiskt och ondskefullt, det behöver inte vara darth vader som trycker på den stora röda domedagsknappen. Kan planerat åldrande vara bra, positivt? Pengar måste röra sig mellan konsument och säljare. Fram och tillbaka, och de snabbt. Det är väll så man får en bra ekonomi. En stark valuta, köpare som får tillbaka sina pengar som inte försvinner, utan som kommer tillbaks och hålls likt energi i rullning! Förändras inte i värde, utan bara i form och gärningar.
På så vis är planerat åldrande en kanon idé, köparen måste igen och igen fortsätta köpa en likadan/uppgraderad/inte-trasig produkt, och cirkeln hålls i rullning!
Egentligen är väll kanske detta en otroligt viktig faktor i hur vårat samhälle, som annars skulle varit kaos, istället kan hållas kontrollerat. Om det inte finns efterfrågan - även om nu en konstruerad sådan - så kan inte pengacirkeln hållas i rullning.
Det behövs system. Man kan inte lita på att varje individ inte bara tänker det bästa för sig själv. Undra om social status behövs för att ett samhälle ska fungera?

A.

Det kommer en dag då du blir trött, så trött.
Och hur fina dina drömmar än är, hur mycket vilja du haft eller har i kroppen och hur mycket du än förbjudit det så kommer du bli trött. Du kommer långsamt förstå de där trötta du har sett, de där du skulle överlista. Dit du inte skulle! Men då kommer du förstå, hur trött man kan bli.

B.

Vad du är fin. Du tänker och du andas. Det är så vackert. Du är så vacker! Jag vet att det är svårt att ta in det. Jag menar, en komplimang på en datorskärm, ord formulerade ifrån en främling. Men, det är inte bara nonsens, inte icke menade tankar, det är på riktigt!

 

C.
Tiden går så fort när man är så många.
När jag tänker efter så oroar jag mig.
Men i slutaändan, när jag tänker efter, då är det så vackert.
Vad märkligt det är när man glorifierar, skönar upp i efterhand. Som ett hjärnans photoshop.

D.

Nu ska du leva. nu ska du leva.

Nu ska du verkligen leva!
Det är nästan som ett nyårslöfte. Fast jag kan, jag ska göra det som ingen gjort.

Fast så tänkte nog personen som i Januari optimistiskt köpte sig ett gymkort också.

Men, det här ska inte vara om sorg och gråhet. Den ska ju dra upp dig, som en gummisnodd i huvudtoppen som strethar dig mot taket. Se upp dit, mot de där som diktarna skrev om! Glorifiera sin vardag, är det sunt? Egentligen kanske man ska sträva mot acceptans. Är det så man blir lycklig?
En lottovinnare blir månader efter sin vinst lika medelglad som en som månader tidigare amputerade sitt ben, det säger ändå något om hur vår allmänna sinnesstämmning anpassar sig efter omständigheterna, alla blir liksom medelglada. Kanske borde sluta sträva, nöja sig?

E.

Han trodde länge att han var blyg. Han hade försökt läsa folk, och på dem hade han sett att han var blyg - tills! En dag nämnde han det högt, inte så att han tänkte på det, utan det mer bara slank ur honom. Det var ju något alla visste! Fast. Det. var. Det. Inte. De frågade honom. "Du har ju aldrig varit blyg?".
Alla dessa timmar av oro, av utanförskap, tankar på att han kanske trots allt var född med någon missbildning som ingen märkt, att vara socialt okapabel, tills någon sade de där till honom. Krash. Spegeln krossas. Fasaden bryts. Krisch, pang bom. 
"Du har ju aldrig varit blyg?".

 

F.

De säger att jag är kappla-expert. Det är en ganska fin titel, och jag tycker nog att jag är ganska bra. Jag kan bygga broar som inga av de andra kan, vägar som nästan tillsynes svävar i luften. Ibland försöker jag förklara för de andra hur man gör, de frågar själva till och med, men de vill nog inte veta. Men de vill gärna att jag bygger åt dem. De frågar; "Kan den här bron va till mig?". Ja, den kan vara till dig. Den kan vara till alla. Den är inte min, och det gör inget om den går sönder.