Jag frågade Tomas en gång varför han yogade så mycket. Är det skönt? Är det kul? Blir du stark? Tomas skrattade och berättade att han en gång åkt hem till sin lärare och förklarat att han hade ett problem. Han förklarade problemet, vilket fick läraren att nicka långsamt, se fundersam ut och klia sig i hårslutet. Tillslut gav läraren Tomas ett råd; Tomas borde yoga lite mer. Tomas återvände månader senare med ett nytt problem, och svaret blev även denna gång att han borde yoga lite mer. Gång på gång återvände han och for alltid hem med ett råd om att yoga. Så Tomas hade fortsatt yoga.

Det har inte blivit särskilt mycket yoga för mig, men NÅGOT fastnade ändå av det Tomas berättade (som kanske inte framgår av berättelsen, men som framgick i tooooonen). Att leva gött är att öva. Vi blir liksom inte klara. Att vara något, det är att göra. Att leva är liksom att träna. Fortsätt. "Jag övar på att försöka vara bra". Ja. Jag förstår precis vad ni tänker. Manfred, för det första: Vad pretentiös, flummig och jobbig du har blivit (ok. fast: f u). Sen tänker ni givetvis: Det här låter ju som dygdetik. OCH JAG SVARAR JA. Men äh!!! DE Hade ju ÄNDÅ satt tummen på något! ("Matematik är ju egentligen tillämpad filosofi". Killen, jag gillar dig.)