Hastig och ogenomtänkt anteckning. (<-- ursäkt)

Det känns otroligt nött att säga att 'när jag såg det här framför mig trodde jag att jag skulle känna mig vuxen', även om det på något vis är så jag känner. Jag undrar varför jag tycker att det känns nött. Är det för att jag tycker det är fånigt att tro att man någonsin skulle vakna upp och känna sig vuxen? En blir nog aldrig vuxen inför sig själv. det är nog bara ett handlingssätt, ett sätt en beter sig. Men vem bryr sig... (jag).
Jag känner mig både yngre och äldre än jag känt någonsin förut. Jag studerar på universitetet. Jag känner mig smart och jag känner mig väldigt dum i huvudet. Jag känner mig trygg och lite rädd. Jag känner mig omgiven av människor men lite ensam. Idag pratade en gästföreläsare om fenomenvärlden. YES. SCORE. Fan vad härligt.
Just idag känns det skitbra. Det här kan nog bli ett halvår med mycket tvivel. Men det är okej.