Ibland så slås jag av tanken att jag i framtiden kommer vilja vara tillbaka här och nu. Att jag i framtiden skulle vilja använda en av mina tre önskningar till att få åka tillbaka hit, till minnet av den här studen. Jag kommer nog tänka att "det där var en så lugn, bekymmerslös tid".

Världen glittrar kanske inte supermycket. Innan det är dags att längta tillbaka kommer jag ha putsat alla små bekymmer till charmiga detaljer, saker att le tilblaka på. 
MEN.
Så tänker jag, att jag inte kommer få åka tillbaka hit. Jag har inte tre önskningar. Däremot, kan jag låta mig själv åka tillbaka hit, genom att låta mig själv få vara framtids mig själv. Alltså: Jag försöker gå in i Manfreds 30-åriga hjärna som om jag vore här IGEN. Tänka "det var längesedan sist". Och så tittar jag på mitt rum som om jag vore tillbaka i ett minne. Försöker bli nostalgisk om min egen vardag. Uppleva 'vad fint jag hade det', fast nu. Lyda gamlingarnas råd och göra det innan det är försent.

Så, om jag låter mig själv, fast i framtiden, få vara här, fast nu (hänger ni med?), vad hade jag velat göra då?Jag kanske tittar på klistermärkena på garderoben, ler lite åt mig själv i dåtiden - fast i nutiden, ser klädhögen i hörnet, flinar lite åt mig själv i dåtiden ("typiskt mig i dåtiden" - fast i nutiden). Hoppas att jag ska se någon i min familj, få prata lite. Det kanske var längesedan vi träffades - i framtiden. Att det kanske var bättre förr, fast nu.

Ja alltså. Resultat. inge vidare. Efter att ha känt mig fånig en liten stund dukar jag istället upp lunch till mig och Immanuel Kant. Summan av kardemumman: 42.