När jag någon gång är med om något förvridande, något världs-omskakande eller uppochnedvridande, och återvänder till det vardagliga känner jag ofta att det kommer synas på mig, nu kommer världen veta. Är det inte förfärligt (och) fantastiskt hur allt bara rullar på? Hur oviktigt eventet liksom var för omvärlden och trots att allt är så olikt är allt annat så likt? Förfärligt (och) fantastiskt.

Hej människor långt borta och nära! Vad kul att ni växer på bredden och höjden och mängden, det gör mig fruktansvärt glad.

Dagarna här går ifrån snigelfart till raket-jet-motor-fart. Det är nästan läskigt hur fort tiden har gått och långsamt på samma gång.

Jag mår förträffligt bra och det känns skönt.

I helgen träffade jag vänner ifrån förr/nyss - tillsammans med mina dagliga bro's. Blev en såndär märklig krock likt när man äter apelsin och borstar tänderna och äter kaviar, men det var väldigt fint att få puzzla ihop två kretsar och visa mina dagliga kamrater de där som format mig. Leka leken 'umgås lite med alla' lyckades inte så bra. Tur att det är höstlov snart så jag får 'retry'-a.

Det blir inte så många inlägg likt dessa så ofta, kanske tur det. Man ser på statistiken att ni föredrar bilder, himhimhumhum.