På kvällen tog jag ett kvällståg mot Jönköping. Försenat tåg innebar att jag och vårdaren-Edvin fick stå och vänta i regnet.

När mitt nya tåg väl anlände till Falköping, stod jag mitt i ingenstans med ett tåg iväg rullandes bakom mig. Mitt tredje tåg var sedan länge avgånget och jag hade ingenstans att ta vägen. Far min tipsade om ett hotell längre bort på gatan och jag sprang dit i ösregnet.

Där inne fanns en väldigt fin kvinna som erbjöd mig husrum för natten. Hon skulle inga pengar ha, och skulle prompt ge mig en morgon macka för 'mig är det synd om'. Tidig morgon vaknade jag av att kvinnan ringde i hotell-telefonen för att försäkra sig om att jag var uppe.

"Ny är det dags att gå ypp!"