Viljan till makt

— 2016-09-21 17:33:39 —
Har slutat snusa för att kunna lägga mer kraft på att vara otrogen.

Emanuel

— 2016-06-10 10:44:15 —
Spottar mig över axeln men träffar bara axeln.

Y K D B

— 2016-05-28 01:44:21 —
Det här är framkrystat.

Lite formativ bedömning på kvällskvisten

— 2016-01-11 20:01:13 —
Finns det något mer osexigt än skolverket?

Me and Ken Taur

— 2015-08-20 00:49:00 —
Hastig och ogenomtänkt anteckning. (<-- ursäkt)

Det känns otroligt nött att säga att 'när jag såg det här framför mig trodde jag att jag skulle känna mig vuxen', även om det på något vis är så jag känner. Jag undrar varför jag tycker att det känns nött. Är det för att jag tycker det är fånigt att tro att man någonsin skulle vakna upp och känna sig vuxen? En blir nog aldrig vuxen inför sig själv. det är nog bara ett handlingssätt, ett sätt en beter sig. Men vem bryr sig... (jag).
Jag känner mig både yngre och äldre än jag känt någonsin förut. Jag studerar på universitetet. Jag känner mig smart och jag känner mig väldigt dum i huvudet. Jag känner mig trygg och lite rädd. Jag känner mig omgiven av människor men lite ensam. Idag pratade en gästföreläsare om fenomenvärlden. YES. SCORE. Fan vad härligt.
Just idag känns det skitbra. Det här kan nog bli ett halvår med mycket tvivel. Men det är okej.

It’s the edges of the maps that fascinate

— 2015-08-12 16:05:00 —
När jag var liten hittade jag en gång en handmålad karta. Den satt på kylen, men jag vet inte vem som hade gjort den.
Jag försökte läsa ut så mycket jag kunde av denna. Det fanns ett stort kryss i utkanten av kartan, och det betydde att där fanns något att hitta, bara man ansträngde sig tillräckligt. Jag sprang varv efter varv i området och försökte förstå vad pyramiderna och slotten kunde symbolisera. Vad hade kartritaren tänkt när den målade de här detaljerna? Var en palm en symbol för en gran? Var den skissade öknen en symbol för stranden? Det fanns aldrig något. Jag hade nog lika gärna kunnat utgå ifrån en karta i en valfri fantasybok. Egentligen visste jag ju det redan från början, men att utgå från det hade inte varit att välkomna ett äventyr.

En som levde

— 2015-08-12 16:05:00 —
Jag är så ledsen över att du inte fick fler dagar. Vi tänkte alla att du var ung och hade allting framför dig, inte att det här var allt du skulle få. Jag tänker ofta på hur du brukade se ut när du gick. Du gick alltid. Det är inte bara så jag minns dig, men jag minns dig extra starkt just gåendes. Du var alltid påväg någonstans. Både i nuet, i dina tankar och i livet.
Det som var du lever kvar inom oss även om du själv nu inte gör det. Extra mycket när du känns som mest avlägsen.

V V V

— 2015-06-14 22:45:00 —
Det är helt enkelt komplicerat.

Überman

— 2015-03-08 02:24:00 —
För jorden är
vackrare
utan mirakel

Inget blev som det var tänkt. Men det blev något annat.

— 2015-01-14 23:52:00 —
Bali brinner ned och mina ögon skjuter laser.
Bali sjunker och mina steg är tunga.
Jag måste se allt innan det har blivit sett.

1. "Mata inte djuren! De är neutrala!"
 
2. Kenya trampar på stället. Han är receptionist. Jag ler mot honom och han tittar osäkert mot mig.
"Vad kan jag göra för dig?" frågar han.
Du kan prata med mig.
 
 3. "Vill du möjligtvis se mina teckningar? Jag är konstnär". 
 
4. "kom till min butik istället! Jag har exakt samma saker!"
 
5. "Gud är som vinden. Vi kan inte se den, men vi tvivlar inte en sekund på att den är där. Ibland frågar dem mig: 'men var är din gud då? visa!' jag kan inte visa. men jag känner att den är där"
 
6. "Jag hade en hund en gång. Det var en riktigt fin hund. Han kunde skälla på beställning och spela död. Jag lovar! Men det var svårt att skaffa mat till den. Men den var alltid så snäll. Dem hängde den i skogen..."
".. va?"
"ja. den var borta i flera veckor. och så såg ja plötsligt att den hängde där."

och slutligen:
"Om jag dör nu så dör jag levande".

Till: Dig

— 2014-05-07 22:51:00 —
Ett experiment.
Du. just du, just nu. Läsaren av detta inlägg. Det här är till dig, läsaren. Bara dig. Inte ett fåtal/flertal och inte till ingen alls. Det är till DIG. JAG SKRIVER TILL DIG. Du som läser det här, det här är till dig.
Känner du det? Att det är till dig? Jag pratar i ditt huvud. Känner du det? Förstår du det? Förstå det!
Det är till dig. Det här. Till dig. Ta in det. Känn det. Jag skriver till dig. Distansiera dig inte. Läs det som om det vore ett privat mail. TILL DIG.
Hade jag vetat vem du är hade jag skrivit ditt namn här. Men det vet jag inte. Du får utgå ifrån att jag vet vem du är. För det är till dig jag skriver det här.
Här kommer det: 
Du är nice.

mvh
M.
 
reggae.

Haj! Maj!

— 2014-05-07 13:00:00 —
A. Gick på klubb för ett par veckor sedan. Jag var fylld av berusning, alkohol plus "jag är bäst"-anda plus en gnutta "yolooooooooooOOOOo". Gick fram till en snubbe som jag inte kände som såg rätt besviken ut på vad aftonen hade att erbjuda. Jag frågade honom vad som hindrade honom ifrån att ha roligt. "Varje människa är ansvarig för sitt eget välbefinnande", sade jag (skrek jag, housebrus!) och höll balansen. Ser att något vaknar i blicken hos honom. "Om vi hade dansat hade jag mått bra". "Varför gör vi inte det då?". "Är de andra på då?". Sen stängde dem, vi gick till ett hamburgehak. Blev ingen dans, men det blev pommes.
 
B. Anicca, anicca. Allt är opermanent, efemärt. Allt är i förändring. Acceptera det, men lägg inget värde i det. Det är så det är. Varken bra eller dåligt. Det är sanningen.
Du är glad. Får se hur länge det varar. Du är ledsen. Får se hur länge det varar.
En italienare (som jag helt glömt namnet på) höll låda i en reserverad taxi. "The only thing we can is to accept or not accept the impermanence, and this is what decides whether you will be happy or not".
 
C. "Our memories are not sequestered in some vault in our brain they're actually always there, they are always shaping how we perceive the world, how we make decisions in the world, how we move through the world, our judgment, and there's this kind of continuous feedback process between our perception and our memory. Our memories are actually much less like a bank and much more like a lens; a lens that is constantly filtering the world for us and helping us to make sense of it."
Joshua Foer, om varför det kan vara bra att lägga energi på att minnas saker och inte bara förlita sig på externa minnen (kommer ifrån det här klippet)
 
 
Kräm!

Högskoleprovet

— 2014-04-05 20:22:00 —
Det här blev lite skevt. Sorry om någon blir förvirrad, känn ingen sorg för mig i Vänersborg. Jag ville ju bara testa en grej. Jaja. Varning utfärdad. Skevast hittills.

1. Pojkrum. Lördag kväll klockan tjugo noll noll.
På Piratebay kan man sortera torrents efter hur delade de är. Bland de mest delade ljudböckerna ligger "Self-dicipline", "Change Your life In Seven Days", "How To Connect With Everyone" och "Science of Self confidence".


2. Jag läste att karaktären Sherlock Holmes brukade leka med tanken på hur han effektivast och sjukast hade kunnat döda sina vänner. Ibland gör jag ett liknande - givetvis rent imaginärt och hypotetiskt - där jag tänker på om det möjligtvis finns en knapp som man kan trycka på för att få någon att balla ur totalt. Någonstans där inne finns den säkert, tråden man ska rycka i för att personen totalt ska tappa greppet, komma ur balans. Falla kanske.
Alla du känner.
Den värld du känner.
Den dig själv du känner. Ett totalt mindfuck kanske?
Att uppnå det största mindfucket of all time. Kan man göra någon sinnessjuk genom att trycka på rätt knappar? Är vi så lätt-rubbade? Kan vi rycka i rätt trådar, spela på rätt strängar?
Min största rädsla är nog demens. Tänk om allt det jag tror på är helt skevt. Det finns inget sätt jag kan komma utanför min egen hjärna och se hur sjuk eller sund jag är.

3. Jag sitter i en busskur med en flicka. Hon tittar mig rakt in i ögonen. SUPERdjupt in i ögonen. Inte härligt och pirrigt, skevt och läskigt. Hon säger
 
"Du har inte förstått någonting.
Du har inte förstått någonting.
Alla vet. Alla vet att du inte har förstått någonting".

Jag är klen. Jag sipprar. Svarthål och vitthål samtidigt. Slide ifrån ljusa E på gitarren, hela vägen ned till det mörka G:et på tredje band. wroooom.
"funkade det?" frågade hon.
"Ja" säger jag. det funkade.
"det var skitläskigt."

ReSa I tIdEn

— 2014-03-12 16:11:00 —

Ibland så slås jag av tanken att jag i framtiden kommer vilja vara tillbaka här och nu. Att jag i framtiden skulle vilja använda en av mina tre önskningar till att få åka tillbaka hit, till minnet av den här studen. Jag kommer nog tänka att "det där var en så lugn, bekymmerslös tid".

Världen glittrar kanske inte supermycket. Innan det är dags att längta tillbaka kommer jag ha putsat alla små bekymmer till charmiga detaljer, saker att le tilblaka på. 
MEN.
Så tänker jag, att jag inte kommer få åka tillbaka hit. Jag har inte tre önskningar. Däremot, kan jag låta mig själv åka tillbaka hit, genom att låta mig själv få vara framtids mig själv. Alltså: Jag försöker gå in i Manfreds 30-åriga hjärna som om jag vore här IGEN. Tänka "det var längesedan sist". Och så tittar jag på mitt rum som om jag vore tillbaka i ett minne. Försöker bli nostalgisk om min egen vardag. Uppleva 'vad fint jag hade det', fast nu. Lyda gamlingarnas råd och göra det innan det är försent.

Så, om jag låter mig själv, fast i framtiden, få vara här, fast nu (hänger ni med?), vad hade jag velat göra då?Jag kanske tittar på klistermärkena på garderoben, ler lite åt mig själv i dåtiden - fast i nutiden, ser klädhögen i hörnet, flinar lite åt mig själv i dåtiden ("typiskt mig i dåtiden" - fast i nutiden). Hoppas att jag ska se någon i min familj, få prata lite. Det kanske var längesedan vi träffades - i framtiden. Att det kanske var bättre förr, fast nu.

Ja alltså. Resultat. inge vidare. Efter att ha känt mig fånig en liten stund dukar jag istället upp lunch till mig och Immanuel Kant. Summan av kardemumman: 42.


Jp

— 2013-11-11 17:42:23 —
http://www.youtube.com/watch?v=4LZeK2aqVeA&feature=share&list=PLkFTJa7bYzTjO7abew86zXJuCOJJHaAAq

Jp snackar om ditt och datt. Motiverar.


Om

Min profilbild

manipeaci